Min ambition är inte att leva ett till det yttre perfekt liv, att ha ett dammfritt hem att visa upp (som om det skulle vara bättre), eller en skinande diskbänk (som om det vore det bästa) eller dölja vardagliga saker som används. Mitt hem är ingen möbelkatalog eller något utställningsexemplar. Nej här lever vi! Fem livs levande människor och en kanin huserar på samma yta och tillsammans umgås, äter, leker, myser och grälar vi. I mitt hem ska det synas att vi lever.
Smulorna på golvet skvallrar om små barns glada ätande. Skorna som ligger huller om buller i hallen vittnar om kompisar och aktivitet in och ut i dörren. Disken som står kvar på bordet säger att vi hade någonting roligare för oss än att ta tag i den och jag lovar att den finns kvar OM jag inte har något att göra! Skitiga fönster med små handavtryck speglar barnens (om min) nyfikenhet.
ALLT det där är liv för mig. I mitt liv får den falska fasaden inte plats. Här kan inte skinande bänkar eller putsade speglar få människor att tro att något är perfekt.
Nej här visar vi att livet lever med oss, hela tiden med allt vad det innebär....Men det tog lite tid för mig att förstå det, eftersom jag fick lära mig något annat.