Vad är behov egentligen och vems behov är viktigast?
Idag pratar vi om självutveckling som aldrig förr, vi ska utvecklas, uppfylla den ena drömmen efter den andra som man haft och drömt om. Egna riktiga innerliga drömmar och mer trendiga drömmar som gäller just för stunden, för visst varierar det också? Visst ligger det trender i detta med drömmar också?
Jag undrar lite om vi också mitt allt det här blivit mer egoistiska generellt? Vi tänker och planerar för våra egna mål och drömmar. Omgivningen får inte riktigt plats, medmännskligheten och att finnas tillgänglig för varandra är inte lika självklar längre, man är alldeles för upptagen med att leva sitt egna liv med allt vad det innebär.Vi talar ofta om stress, det negativa med det, samhällets mer våldsamma utveckling men jag vågar påstå att detta också är lite läskigt. Att vi helt enkelt inte värdesätter att finnas för varandra lika mycket.
Samtal som är så enkla hinns inte med, att ringa och fråga varandra hur vi mår eller att bara skriva ett lite kort. För vem räcker inte upp en hand för att det är så roligt att få ett otippat kort eller en hälsning på posten. Den riktiga posten i brevlådan. Vi har anhöriga som är sjuka eller gamla och behöver hjälp runt om oss, istället för att helt självklart kliva av sitt eget rusande tåg och ägna några timmar åt att hjälpa någon annan männsika, som en självklarhet, måste vi hävda hur trångt det är i planeringen, att egentligen har vi inte tid och detta borde den eller den göra. Jag har faktiskt inte tid!
Jag blir lite rädd. Medmänsklighet och värderingar ändras. Jag vill så gärna att mina barn ska växa upp med en självklart känsla av att vilja hjälpa och finnas för andra, utan att för den delen missunna sig själv. Balansgången är svår och jag och pappan är viktiga förebilder där, vi måste försöka balansera och det är jättesvårt. Jag vet men min tanke med inlägget är ändå en liten uppmaning till oss allihop, att vi inte ska glöm bort oss själva men heller inte glömma bort dem runt omkring. Ta tiden till att ringa en vän eller en bror. Glöm inte att tala om allt bra du tycker om din nästa, tänk det inte bara -säg det. Jag ska i allafall försöka göra det, det lovar jag. Men påminn mig gärna. Ha en fin dag.
Idag pratar vi om självutveckling som aldrig förr, vi ska utvecklas, uppfylla den ena drömmen efter den andra som man haft och drömt om. Egna riktiga innerliga drömmar och mer trendiga drömmar som gäller just för stunden, för visst varierar det också? Visst ligger det trender i detta med drömmar också?
Jag undrar lite om vi också mitt allt det här blivit mer egoistiska generellt? Vi tänker och planerar för våra egna mål och drömmar. Omgivningen får inte riktigt plats, medmännskligheten och att finnas tillgänglig för varandra är inte lika självklar längre, man är alldeles för upptagen med att leva sitt egna liv med allt vad det innebär.Vi talar ofta om stress, det negativa med det, samhällets mer våldsamma utveckling men jag vågar påstå att detta också är lite läskigt. Att vi helt enkelt inte värdesätter att finnas för varandra lika mycket.
Samtal som är så enkla hinns inte med, att ringa och fråga varandra hur vi mår eller att bara skriva ett lite kort. För vem räcker inte upp en hand för att det är så roligt att få ett otippat kort eller en hälsning på posten. Den riktiga posten i brevlådan. Vi har anhöriga som är sjuka eller gamla och behöver hjälp runt om oss, istället för att helt självklart kliva av sitt eget rusande tåg och ägna några timmar åt att hjälpa någon annan männsika, som en självklarhet, måste vi hävda hur trångt det är i planeringen, att egentligen har vi inte tid och detta borde den eller den göra. Jag har faktiskt inte tid!
Jag blir lite rädd. Medmänsklighet och värderingar ändras. Jag vill så gärna att mina barn ska växa upp med en självklart känsla av att vilja hjälpa och finnas för andra, utan att för den delen missunna sig själv. Balansgången är svår och jag och pappan är viktiga förebilder där, vi måste försöka balansera och det är jättesvårt. Jag vet men min tanke med inlägget är ändå en liten uppmaning till oss allihop, att vi inte ska glöm bort oss själva men heller inte glömma bort dem runt omkring. Ta tiden till att ringa en vän eller en bror. Glöm inte att tala om allt bra du tycker om din nästa, tänk det inte bara -säg det. Jag ska i allafall försöka göra det, det lovar jag. Men påminn mig gärna. Ha en fin dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar