NU

Ibland tycker jag livet sköljer över mig, sådär plötsligt och intensivt, nästan så att huvudet tar fart och snurrar. På riktigt! Känslan kommer när närheten till livet faller på mig. Inte när jag går på dyr restaurang eller åker i ett parisehjul.


Livet kommer till mig när jag vaknar av att ett bara blå tittar rakt in i mig när jag slår upp ögon och möts av ett leende bakom nappen. Livet kommer när min sexåring utbrister: -Vilken härlig familj vi är! Eller när åttaåringen klokt föklarat en utav livets svåra frågor för mig och gör att jag förstår. Precis sådär enkelt utifrån ett barns perspektiv.


Då glömmer jag arga mornar och sura miner. Jag glömmer det strävsamma och icke synkade. Jag upplever bara livet HÄR och NU. Leendena och kärleken. Jag tror det kallas mindfulness?!

Bild:Privat!